Jag hatar rosafluff!

Det slår mig när jag glider genom bloggosfären... överallt ser och läser man om de positiva sakerna, de roliga händelserna och de nya flashiga sakerna. Var fasen är bloggarna utan rosafluffiga moln med silver (guld?) runt hela kanterna?
De som skriver om hur jävla mycket de hatar sina grannar, hur hundskrället ÅTERIGEN gjorde utfall efter utfall under promenaden trots åratal av träning? Eller hur gärna de EGENTLIGEN vill slå något hårt i skallen på den där störiga ungen som inte fattar att man inte skriker som en skadeskjuten babian så fort man visar sig utomhus...?
 
 
Var är bloggarna som skriver om ångesten det innebär att vara gravid i stället för det gulligullandet som syns nästan jämt, var fan är foglossning, hemorrojder och sura uppstötningar eller gnäll över syrebrist när man inte orkar gå tio meter utan flåsandet? Amningsångesten, sömnlösa nätter, kolik och kass ekonomi som gör att man lever med ständig ångest över att inte kunna ge sina barn samma som alla andra har... Bland mycket annat. För världen är fasen inte bara rosaskimrande. Snarare dyngbrun. Enstaka stunder kan vara rosafluff, men hela dagarna, varenda dag? Nja. Jag köper det inte.
 
Jag är inte en raktigenom negativ person, vilket jag antar att man kanske tror efter att ha läst det här inlägget, men jag spyr lite inombords varje gång folk kommer runt hörnet med sina påklistrade fejksmajl och jag tycker nog att det hade varit oerhört mycket enklare med människor som inte alltid visar en snygg fasad. Sånt leder bara till mental ohälsa i slutänden. Människor i min närhet-ni kan sluta fejka att ni lever värsta drömlivet. Jag VET att ni sitter hos kronofogden och lever på lån, jag VET att ni super för att orka med dagarna, och jag VET att ni har tredje världskriget innanför stängda dörrar. Det är ok. Jag skiter faktiskt i vilket. Det är tråkigt, men så länge man inte ens vill erkänna sina problem kan man inte heller lösa dem.
Steg ett kan vara att sluta blogga som om man levde i en ständig fest.
 
 
Spara
Spara
Allmänt, Så tycker jag | |
Upp