Jamen vafasen jag bloggar väl då

Det fanns en tid då jag tillbringade mitt liv med att göra andra till lags, censurera mig själv och hålla mig på min kant. Jag hade hellre dött än att fisa i någons närhet, jag ägnade timmar och åter timmar åt att vara social och trevlig, och jag lärde mig massor. Exempelvis att inte en jävel är så bra som de vill påskina. Att alla har ett bagage, vare sig de outar det eller inte, och att man mår jäkligt dåligt av att ständigt hålla uppe en snygg fasad bara för att andra inte ska "bli obekväma".
Idag förstår jag inte hur jag orkade vara social. Det är något som tar enormt på mina krafter idag, men så har jag också insett att jag är Högkänslig. Det sociala spelet är sjukt energikrävande, och att jag ens klarade det som yngre handlade nog mycket om att jag dels såg till att inte vara med många människor utan jag hade i regel en eller ett par kompisar som jag umgicks med "jämt". Och när vi var flera så drack jag sprit. Som fick min högkänsliga sida att somna för några timmar.
Jag visste inte då att jag var högkänslg. Det är en ny insikt. Men den insikten fick många pusselbitar att falla på plats. Varför jag inte gillar att vara ute på dagtid, varför jag har svårt att lyssna på musik, varför jag alltid tycker att jag känner olika dofter och varför jag har lättare att umgås med djur än med människor. Bland annat.
 
Men jag är ingen sån som BARA sitter hemma, jag är i stallet om möjligheten finns, jag har alltid älskat hästar och att pyssla med dem, och jag fotar så fort tillfället ges. Jag har hundar som jag gärna tränar med och jag har barn som jag vill göra roliga saker med.
Men visst, livet hemma är en stor del i mitt liv, men det är rätt skönt tycker jag. Som ung trodde jag aldrig att jag skulle bli en sådan "hemmaråtta" som jag är idag. Jag festade veckorna igenom och hoppade runt mellan olika städer och hade aldrig en tanke på att jag skulle vilja något annat. Idag vet jag ju bättre...
Idag värderar jag saker som jag aldrig trodde jag skulle värdera. Jag älskar tanken på ett organiserat och rent hem. Jag brinner för friganism och att ta vara på befintliga resurser, och jag älskar att fota och bevara minnen.
 
Festar gör jag typ aldrig längre. Med åren har smaken av alkohol blivit allt äckligare, jag mår illa bara av tanken på att dricka, och lite samma sak gäller att lyssna på hög musik, dansa, ha massor av människor runt mig. Och ska jag vara ärlig så avskyr jag typiskt "kvinnliga saker" som smink, hårfix, kläder o skor, dricka vin, åka på spa, kost och träning och fixering vid utseende generellt. Jag är inte heller någon man vänder sig till och börjar diskutera feminism och könsroller med, däremot är jag bra på att lyssna på andras problem och mer än en gång har jag fått agera psykoterapeut.
 
Jag är så många saker, och jag har klarat mig igenom så många hemska saker att man egentligen kan ifrågasaätta hur jag ens kan sitta där jag gör idag. Men jag är rätt  bra på att anpassa mig, jag är streetsmart och jag har bra koll på hur jag hittar lösningar. Sen att jag är bekväm och hellre låter andra göra jobbet om det är en möjlighet, är en annan femma..
 
Den här bloggen kommer att vara som jag. Ytlig vissa dagar, för då orkar jag inte ta mig in på djuparesaker, och lite djupare andra dagar, när jag är mer analyserande. Men jag törs lova en sak: Några smink- eller hårtips kommer jag inte bjuda på, däremot kanske ett och annat fototips, fakta om LCHF eller friganism eller något annat lite oväntat. För det är nog sån jag är. Lite oväntad. Mycket frispråkig. Och jäkligt trött på att censurera mig själv för att passa .
 
 
Allmänt | |
Upp