Lördagsfemman-hundar
Den här gången berör Lördagsfemman ämnet Hundar, något som alltid legat mig varmt om hjärtat. På bilden ovan är våra nuvarande hundar, FM Heepa och hennes dotter Medina, född hos oss.
1) När jag var sju år skaffade min familj den första hunden, en schäfertik som hette Raja. Hon blev inte så långlivad trkigt nog, då hon fick leukemi och fick avlivas på midsommarafton 1991. Då hade vi dock skaffat oss nästa hund, även det en schäfertik, men bara några månader gammal. Sissi hette hon, och hon blev desto äldre, 12 år gammal, och hon hann vara sällskap åt både sin ett år yngre syster Katja och min första egna hund, Axa, som också var schäfrar.
2) Jag gillar de flesta hundar, men jag har svårt för att fästa mig vid hundar som inte ha så mycket päls av någon anledning. Likaså "krulliga" och strävhåriga hundar.
3) En hund har jag haft som inte var en schäfer, en ljuvlig kille som var trippelkorsning mellan Alaskan Husky/Lapsk Vallhund/Jämthund. Chappo hette han, och han var den som "fostrade" Heepa som valp, innan vi sålde honom vidare till en jägare. Han hade nämligen en viss förkärlek för att rymma upp i skogen och valla rådjur så fort chansen gavs... :)
4) Min första egna hund Axa köpte jag mer eller mindre av en slump. Jag skulle jobba på gården där hon föddes, med westernhästar. När jag kom och skulle provjobba en månad så omringades bilen av 13 schäferhundar, varav Axa var en som jag förälskade mig i direkt, så när jag slutade där så följde hon med mig hem!
5) Generellt sett tycker jag att folk är dåliga på att förstå vad de ger sig in på när de skaffar hund. Jag har fött upp valpar och att hitta köpare som var vettiga och kunniga nog att ta hand om dessa valpar var inte det enklaste, många lever i tron att man kan promenera 2x30 minuter på en dag och det ska räcka. Mental stimulans är för många detsamma som att gömma några godisar och sen är det bra. Sånt kan jag bli irriterad på. Att man inte läser på och tar sig tid att jobba med hunden om man skaffar en krävande ras (som schäfer t ex).