Det är vardagen jag saknar
Jag har ju lagt hästeriet lite åt sidan nu, mycket för att jag inte hinner, men även för att kroppen säger ifrån lite. Och det känns ju onekligen lite konstigt. Efter ett helt liv av leriga men glada hästar, iskalla tår under vinterritter och många timmar av rykt och borstning under fällning så är det just sånt jag saknar. Att INTE kånka på blytunga täcken, mocka ett helt stall och säga godnatt till nöjda hästar som mumsar kvällshö, det känns lite knepigt. Men samtidigt-jag är den första att erkänna att det kan vara rätt skönt att gosa ner sig i soffan när det blåser småjävlar ute och regnet piskar, eller när det varit så extremt varmt som i sommar... Men skulle någon ställa en häst framör mig och säga "varsågod, allt är betalt, bara du sköter och rider osv" så skulle jag nog återgå till att vara stalltjej igen, haha.
Leriga, lyckliga hästar i regn-jo det saknar jag ibland.
Den första vårsolen, dags att njuta och ta av halsdelen på täcket.. :)