Jessica Online

 

Lite så här känner jag faktiskt till och från. Folk säger så jäkla mycket till mig och andra i sin närhet, men när det kommer till kritan att faktiskt få en förändring-och därmed stå upp för vad man sagt och tyckt-då är det lite sämre med deltagandet. Så jäkla dåligt. Tyvärr tillhör ju jag de där som till slut ruttnar på att folk klagar och går vidare till nästa instans med vad det nu är, och då är det ju inte sällan JAG som i slutänden får ta emot diverse frågor och funderingar eller gnäll tillbaka.

 

Senast på jobbet faktiskt. Det har varit ett evigt klagande på att cheferna är dåliga på framförhållning och att vi som jobbar ständigt får rädda upp situationen. Jag förstår att man tröttnar, men jag har funderat högt flera gånger och sagt "Men ni har ju skämt bort dem! Det är klart att de inte bättrar sig om de vet att ni alltid reder upp situationen?!" För mig är det ganska solklart.Och lika solklart är det att om man inte berättar om såna saker för någon som har makten att göra ändingar, så lär det inte heller bli bättre. Men folk är hiskeligt rädda att vara obekväma och att framstå som "jobbiga". Mellanmjölks-Sverige i ett nötskal. Fine, säg inget. Men räkna inte med att något blir bättre heller då.