Skillnad

Idag var det dags att tappa upp den andra omgången av syrensaft. Den här gången blev det rosa och inte gult som första gången. Skillnaden är förmodligen fler blommor den här gången, och fler knoppiga syrener den här gången (=mer färg).
 
Receptet jag använder är samma med undantag för att jag lagt i två lime den här sista gången också, samt att jag gjorde lite mer på fri hand vad gäller måtten på syrenblommor. Jag drog nämligen av dem i en tiolitershink på plats vid busken i stället för att klippa hela blommorna. Lättare tyckte jag.
 
I slutänden blev det ca 4-5 liter syrenblad,  tre påsar citronsyra, 3 liter kokande vatten och 3 kg strösocker samt tre stora citroner och två lime i skivor som var hela receptet. Man blandar allt i en kastrull, rör tills sockret smält och sen får det stå i tre dagar innan det silas och hälls på flaska. Enkelt! Och den senaste omgången var ÄNNU godare än den första. Sommar på flaska!
 
Nu ikväll så blev det en sväng till affären för att köpa fler flaskor att tappa upp saften på, och samtidigt passade jag på att köpa lite mera frön och jord, så nu har vi satt morotsfrö och månadssmultron förutom allt det andra vi satt tidigare. Jag är sjukt nyfiken på hur det går för våra sättpotatisar i badkaret, det syns inget än så länge men sambon fixade med det så han kanske tryckte ned dem långt, jag vet inte... men det ska bli skoj att se om vi får någon potatis i sommar!
 
Jag har också fått klart för mig att det bästa vi egentligen kan göra är att odla "rakt ner i marken" för då blir det minst kostnader. Jag får försöka få sambon med på tåget och kanske hyra en jordfräs under en dag och sätta lite fart så vi hinner med att få någon skörd redan i år :) En kompost ska vi också anlägga, och tja.. det finns saker att göra! Men det är ju skoj.
 

Tisdagstanken: Lycka

Just nu har jag varit ute och planterat rabarber som jag hämtade från min vän, och samtidigt passade jag på att plocka lite jordgubbar från våra plantor och nu har det blivit så många att jag fick en rejäl skål med söta, goda jordgubbar och grädde att mumsa på medan jag försöker komma ifatt med mitt bildredigerande från ett bröllop jag fotade undantagsvis.
När jag gick där ute i trädgården, och när jag klickade på grädden på de solvarma bären, då kände jag faktiskt att FASEN vad jag har mycket att vara lycklig över just nu! Jag håller på att lösa "jobbkoden" och kommer få en vettig lön nästa månad,efter att ha bara haft sporadiska småinkomster under ungefär ett decennium, jag har en välartad familj (även om vi så klart kan vara slappa och slarviga och lata och sådär som alla andra ibland..) och vi bor mysigt med våra härliga djur, och nu har jag dessutom kommit en liten bit på väg med detta med att odla egen mat. För mig är det suveränt, även om jag inte är någon stjärna på växter och plantor egentligen.
 
 
Bara att kunna gå och hämta en skål jordgubbar och njuta av dem, de här första små godingarna, är ren och skär lyx! Att kunna klappa mina lojala hundvänner och gosa med vår underbara kattunge likaså. Att titta förbi köket och inse att syrénsaften är klar ikväll och redo att hällas på flaskor och att stå i köksfönstret eller sitta på balkongen på övervåningen på kvällen med en hembakt muffin och ett glas maskrossaft och känna syrenbuskens underbara doft sprida sig gör mig lite sådär löjligt lycklig!
 
Kanske är det mitt förlutna som gör sig lite påmint, min barndom bestod mycket av att ta vara på frukt, bär och grönsaker mm på släktens sommarställe, plocka ägg och fodra grisar, ankor och höns eller gäss hos mormor och morfar, hjälpa till med klippning av får hos bekanta eller att gå och hämta ett glas mjölk direkt från kossan under morgonmjölkningen hos bonden jag praktiserade hos.
 
Jag har med andra ord vuxit upp lite som en "lanttjej" och känner lite av en frihet i att inte behöva vara full av ångest så här några dagar innan lön för att pengarna är slut eller att vi inte har mat på bordet. Jag har lärt mig så många vägar till att försörja mig och min familj så det är inget jag ens funderar över längre. Det är lyxigt att kunna säga att så länge vi får ihop till hyra, el, vatten, sophämtning osv så är mat inte ett problem. Vi vet att man kan dumpstra, och är inte rädda för att göra det vid behov. Vi håller på att starta upp en trädgårdsodling som ska ge oss en del av det vi behöver, och vi är på det stora hela ganska lugna även när plånboken är rätt tom, för vi vet att vi klarar oss. I synnerhet så här på sommarhalvåret. För några år sedan var läget ett annat, då hade jag näst intill ingenting att leva på och hade konstant ångest över hur maten skulle hamna på bordet. Därför är det extra mycket lyx för mig att faktiskt kunna säga att jo, jag kan ge mina barn båd smörgåsar med riktigt smör och ost på, frukt och grönsaker (som för många är ren lyxkonsumtion) och varm mat lagad från grunden, även så här tre dagar före lön. Alla kan inte det. Och det är otroligt skevt med tanke på hur mycket resurser det finns där ute.
 

Hejdå Musse!

Idag såg jag något tråkigt, en av mina favoritmodeller när det gäller hästfoto, Heslegårds Mustafa "Musse" har fått vandra vidare. Synd, men inte jättekonstigt, då denna vackra, kloka och charmiga kille hade några år på nacken ändå. Jag är glad att jag hunnit ta en del fina bilder på honom och hans ägare genom åren :)