Mycket på gång

Igår blev det en liten fotosession med vår fina kille innan vi åkte och lämnade honom på prov hos en jättegullig familj som hört av sig och ville ha honom. Magkänslan bokstavligen SKRIKER att det är ett bra ställe, så jag hoppas att allt klaffar så han får ett hem för evigt nu...
 
 
Direkt efter vi lämnat honom i goda händer så åkte vi och hämtade två andra hundar, min bästa vän ligger nämligen på sjukhuset med TBE, lunginflammation och ännu mer tråkiga diagnoser, så det är inte alldeles enkelt att ta hand om hundarna för henne själv. Men killarna vi hämtade har varit på besök hos oss flera gånger förut och kommer till ro väldigt fort hos oss, vilket så klart är skönt.
En liten sväng till djuraffären blev det också, för att shoppa lite skyddsskor till den ena av dem som råkat skära sig i en tass under dagen. Det blir till att ha lite sjukstuga här alltså, men det brukar ordna sig bara det hålls rent.
 
I helgen är det förresten den "officiella höstbildshelgen" för mig. Jag brukar alltid ta fräscha höstbilder den här helgen i ett av de närliggande stallen, men i år för första gången så har det inte funnits tid att boka in något. Känns lite märkligt ska jag erkänna, fast samtidigt lite skönt också eftersom jag faktiskt inte är jättepepp på att fota på uppdrag just nu. Höstsvacka kan man väl kalla det? Det får kanske räcka med hundbilder den här hösten...
 
Nu ska jag i alla fall dra på mig ytterkläder och åka iväg och besöka min vän på sjukhuset, det lär ju vara fasansfullt tråkigt där i längden... Men jag hoppas verkligen att hon får komma hem snart.
 
Spara
Allmänt, Hundar | | Kommentera |

Världens klokaste

 
Idag är en sån där dag då jag inser att en dag har jag inte kvar mina älskade hundar. Särskilt inte den äldsta här ovan, eftersom hon är just äldst. Hon är visserligen "bara" fem år, så några år till kan man väl vänta sig, men det är ändå så det hugger i hjärtat bara av tanken på att hon en dag ska försvinna.
Hur kommer jag på såna här djupa tankar då? Tja, jag skyller på min högkänsliga sida, eftersom en av mina närmste vänner haft rejäl otur på sistone och fått avliva flera av sina bästa vänner på kort tid, och det sätter ju lite snurr på mina tankar om våra djur med...
 
Så här liten var hon när vi fick hem henne... det känns som igår!
 
Jag är innerligt glad att jag kunnat bevara henne i bilder, precis som alla våra djur.
 
 
 
Det är ju så, vi människor har ju så lång livslängd till skillnad från våra älskade djur. Det hör till att man får säga farväl. Jag vet att det är så. Och det är absolut inte första gången, vi har haft många djur som fått somna in. Men man vill liksom inte tänka på det. Men jag undrar om det inte är vettigt att göra det, för att inte få en chock den dagen det är dags? Sorgligt ja, men det gör ju att man värderar sin tid tillsammans som fortfarande är kvar, så mycket högre...
 
 
Allmänt, Hundar | | Kommentera |

Bästa vännen

Jag må känna massor av människor, och jag må ha många som jag vet bryr sig om mig på riktigt. Men de jag klassar som mina BÄSTA vänner alla kategorier är ändå hundarna. Ingen kan som de visa sin kärlek, glädje och oro för mig utan ord. Jag är en sån som inte alltid ens ORKAR prata, jag var sån för många år sedan att jag kunde "prata ihjäl" folk men ju äldre jag blivit desto mer "ovärt" blir det att lägga energi på att prata. Jag har insett att om folk inte fattar när man säger något eller ens efter man förklarat en gång, så lär de knappast känna sig klokare för att jag pratar i två timmar till.
 
Jag värderar tystnad, jag värderar ensamhet och jag värderar acceptans. Allt detta ger mina djur mig. Oavsett vad jag gjorde för 10, 15 eller 20 år sedan så älskar de mig för den jag är idag, just nu. De vet inget annat, och de bryr sig inte om att älta. Människor skulle ha mycket att lära av hundar (och katter). Jag tror det finns skäl till att de är så älskade av så många. För att människor inte besitter deras förmågor, men man kanske borde sträva efter det...
 
 
Allmänt, Hundar, Random, Så tycker jag | | Kommentera |
Upp