I-landsproblem

I mina sociala medier hittar jag dagligen massor av saker som, enligt min mening, är totalt irrelevanta och onödiga att ödsla tid på. Främst I-landsproblem,och jag kan erkänna att det fanns en tid då jag blev vansinnig och frustrerad och fick hela min dag förstörd av att folk klagade på skitsaker. Som jag såg det, alltså. För i min värld klagar man inte om man inte har anledning, jag tror det hänger ihop med att jag själv haft det väldigt tuft under många år då jag levde på nästan ingenting, bodde i skyddade boenden och var konstant under hot och faktiskt inte visste om jag skulle överleva dagen. Jämfört med det så blir de flesta problem rätt små och ointressanta, helt plötsligt
Jag vet, de problem som andra har är högst verkliga och troligen oerhört stressande för dem. Och jag har ingen som helst rätt att förringa andras problem. Men jag tycker ibland att folk är rätt dåliga på att försöka se det positiva i saker också. Varför måste man klaga på minsta småsak? Att väderleksrapporten inte stämmer känns tämligen gnälligt jämfört med att man inte har mat för dagen. Varför inte se det som en utmaning i stället? Ok vi har planerat något enligt en bra väderleksprognos, det blev pissväder och vi fick improvisera för att det skulle bli bra, men det kanske blev lite mer intressant?
 
 
 
För mig som högkänslig är det lite av en utmaning att leva med dessa statusar i sociala medier och inte reagera. Högkänsliga människor tar åt sig av allt de ser, hör, läser, känner och uppfattar på alla vis. Vi har så mycket svårare att bara strunta i saker. Vi lägger ner själ och hjärta i allt vi företar oss, och vi bränner ut oss så mycket fortare. Därför är det något jag som högkänslig behöver träna på. Att inte stanna upp och reagera på allt som folk skriver i stundens hetta.  Att låta andras problem förbli andras, inte göra dem till mina.
 
Jag är väl medveten om detta och jag tränar på det varje dag, vare sig jag känner för det eller inte. Samtidigt kan jag tycka att andra människor kanske borde ta sig tiden att försöka vända saker till något bra ibland också. Inte bara se det dåliga i alla lägen.
Ok, bilen är trasig så du får gå upp en timme tidigare till jobbet men du får ju också chansen att träna utan att det kostar en krona, och vädret kanske är riktigt härligt?
 
Se det fina i det lilla, vänd det dåliga om du kan, och försök att hejda dig från att spy ut minsta lilla irritation så fort du får en chans. Det kan faktiskt bli så att du känner en lättnad i att inte ständigt leta fel eller "ha problem" med något...
 
Allmänt, HSP, Random, Så tycker jag | | Kommentera |

Vadå HSP?

Jag kanske ska förklara lite mer vad HSP innebär, eftersom jag säkert kommer nämna det då och då. På senare år har jag upplevt att jag blivit alltmer "inåtvänd" och helst är ifred, jag tycker det är riktigt jobbigt med starkt ljus, höga ljud, många människor och stress. Jag blir totalt slut efter att ha bara varit och handlat på en större affär, och i vissa lägen kan jag nästan bli illamående för att det blir så många intryck som ska in samtidigt.
 
Jag trodde jag började bli lite knäpp innan jag råkade snubbla över en vän som berättade om sin HSP (Högkänslighet) och när hon pratade kände jag igen mig mer och mer för varje ord. Men samtidigt var jag förvirrad. HSP anses vara ett personlighetsdrag som är medfött, men jag har ju inte känt detta förrän de sista tio åren ungefär?
 
Det förklarades rätt snart eftersom jag under uppväxten levde ett relativt lugnt liv och inte utsattes för så mycket intryck att det inte gick att hantera, och när jag blev äldre så "drogade jag bort HSP:n" omedvetet när jag var ute och festade och drack alkohol. Det satte min högkänslighet ur spel kan man säga. Och när jag ser tillbaka så förstår jag att så var det. Jag drack mer eller mindre alltid när jag inte var i lugna miljöer. Så givetvis märkte jag inte av min högkänslighet speciellt mycket.
 
 
Som högkänslig tar jag in intryck som andra missar vilket är sjukt tröttande, och jag är liksom många andra HSP-människor kreativ och kan bli nästan rörd av "småsaker" som en regnbåge eller dofter jag favoriserar mm. Jag har dock lika nära till starka känsloyttringar "åt andra hållet" och blir hiskeligt arg när jag väl blir arg, men jag har rätt lång stubin innan jag blir arg.
 
Många tror felaktigt att de har någon annan bokstavskombination som ADHD eller liknande, men när man sen läser på om HSP så föll åtminstone alla mina pusselbitar på plats.
Det är inget jag kan göra något åt, men det är helt klart lättare att hantera den akuta tröttheten efter en shoppingrunda när man vet att det kommer att bli så, och varför. Att kunna planera gör så mycket.
 
Jag tror att jag ändå har det förhållandvis enkelt i min högkänslighet, jag vet att många inte vågar säga ifrån till andra, inte orkar ta en konflikt någonsin eller blir överdrivet sårade om de få en åthutning eller blir ifrågasatta osv. De är i vardagligt tal "såna som överreagerar på allt".
Mitt periodvis ganska tuffa liv har nog härdat mig från att ta åt mig av allt, jag lägger inte ens energi på att bemöta mycket av saker som sägs om eller till mig, utan jag är väldigt inne på att välja mina strider och stå upp för det som jag känner att jag värderar. Så får jag det att fungera. Jag tror att alla måste hitta sitt eget sätt att tackla saken.
 
 
Allmänt, HSP | | Kommentera |

Bildminne

Å jag råkade snubbla över den här bilden som jag tog under en ridtur i våras, min vän hade åkt iväg på något jobbrelaterat och frågade om jag kunde komma och rida hennes häst åt henne när hon var borta. Och självklart passar jag på, då det rör sig om en underbar häst som verkligen är läskigt lyhörd och supertrevlig. Att jag fick med mig jättetrevligt sällskap på en lika trevlig prickig häst gjorde inte heller något.
 
Jag minns verkligen den här kvällen som helt magisk, och jag tycker att den här bilden sammanfattar upplevelsen så bra.. Det var verkligen ro för själen att "åka häst" i naturen och prata om ditt och datt och bara se på allt som dök upp på den härliga ridvägen. Som HSP (Högkänslig) är det superviktigt med sån här återhämtning och "reboot" ibland. Man liksom nollställer sig och orkar med vardagen ett tag till, det är helt suveränt!
 
 
Allmänt, HSP, Random | | Kommentera |
Upp