Foto-Onsdag

Ny foto-onsdag!
 
Idag ska jag visa lite hur jag redigerar mina bilder. Men först ska jag reda ut VARFÖR jag redigerar-och anser att man SKA redigera sina bilder.
Nedan ser man ett exempel på hur bilden ser ut när jag laddar in bilden i kameran (vänster) och hur den ser ut efter redigeringen (höger). Jag försöker hålla en ganska genomgående stil på mina bilder eftersom jag favoriserar en viss stil själv. Jag vill gärna att det ska vara pastelligt och motljus om möjligheten till sånt finns när jag fotar.
 
Som fotograf använder man sig av två saker skulle jag säga; dels kameran, som självklart är det ganska uppenbara verktyget. Ju bättre utrustning du har desto bättre förutsättningar för bra bilder. Men det förutsätter även att du "kan din kamera" d v s att du kan ändra så du har rätt inställningar i olika ljus och situationer för att uppnå vad du vill med din bild.
Det andra du använder är ditt bildminne. Det låter kanske konstigt, men bildminnet är jätteviktigt åtminstone för mig, eftersom det är det jag använder när jag redigerar. Jag gör nämligen vad jag kan för att i möjligaste mån efterlikna det jag minns, hur såg det egentligen ut där jag fotade, var hunden sådär mörk när jag tittade på den? Sken solen mer än vad som "fastnade på bild"? Då får jag försöka redigera så det blir som jag minns det. För man ska minnas att kameran är en maskin som saknar de nyanser som ögat har. Den reagerar med att vilja kompensera olika saker. Därför behövs redigering om man vill ha "väl återgivna bilder".Vissa kallar det "fusk" och hävdar att en bra fotograf sätter bilden direkt i kameran. Själv tycker jag det är trams och vill hävda att DÅLIGA fotografer är de som nöjer sig med bilden som blir i kameran. Duktiga fotografer eftersträvar att komma nära hur det såg ut när man var på plats. Därför redigerar jag!
 
 
Originalbilden ovan är mörk och ganska murrig, och så var det inte alls när jag fotade. Därför har jag ljusat upp Medina en aning, förstärkt solljuset och lagt in lite solljus i hela bilden så att det blir som jag minns att det såg ut.
 
I bilden här ovan är den övre originalet och den nedre är redigerad. Här ser man ganska tydligt att jag ljusat upp hela bilden och det har jag ju vunnit mycket på eftersom att jag då fått fram Nellas hudton betydligt bättre. Jag har, liksom på de flesta av mina bilder, också lagt in lite vinjettering för att få betraktaren att omedvetet titta mest på Nella som ju är motivet i den här bilden. Hästen spelar bara en liten biroll här.
Den övre exempelbilden är en lite mer omfattande redigering, medan den nedre bilden är en mer "basic" redigering som går relativt snabbt att göra. Men det gör en enorm skillnad, eller hur?
 
Även den här bilden gör sig bättre med en enkel basic redigering som "lyfter" färger och ljus några snäpp.
Och det är den här skillnaden som gör att jag väljer att lägga tid på redigeringar.
 
Så hur lär man sig redigera bilder då? Ett bra redigeringsprogram är en bra start, och man kan numera prenumerera på Adobe Photoshop vilket jag kan rekommendera. På Youtube hittar man mängder av tutorials och på Moderskeppet.se hittar man också mycket bra info. Det är en bra start! Själv har jag redan grundrna och behöver leverera bilder snabbt och effektivt och därför jobbar jag mycket med Actions, förinspelade redigeringar kan man väl kalla det, som jag sedan modifierar i detalj för varje bild. I stället för att ägna en timma åt en bild så kan det ta fem, tio minuter vilket så klart är superbra!
Jag rekommenderar Deviantart och en sökning på Actions där för den som vill testa sånt!
 
 
 
 

Foto-Onsdag

 
 
Hästar är det jag fotar mest förutom mina hundar, och många tycker att det är riktigt svårt att fota dessa vackra djur, och jag kan hålla med. Det är lätt hänt att man får problem med att fota hästar just för att de är svåra att få proportionerliga och för att de har så många moment i sina rörelser där de inte alls är särskilt attraktiva. Så idag avhandlar jag några konkreta tips för att fota just HÄSTAR bättre. Inlägget blir ganska omfattande, men jag har fått ett antal frågor som jag känner att jag vill svara på nu.
 
Generella tips först...
(Först av allt: Lär dig din kameras olika inställningar och vad som sköter vilken funktion. Läs instruktionsboken!)
 
1.) Fota i hästens ögonhöjd, det hjälper dig att få rätt proportioner.
2.) Ta MÅNGA bilder.Vi snackar hundratals, inte 20-20 bilder.  Hästar i rörelse är oerhört svåra att fånga i "rätt steg" som visar hästens bästa sidor. Du behöver ha många bilder för att kunna sortera bort de dåliga och fånga de bra momenten. Med tiden kommer du känna att du vet när du ska knäppa av, och då minskar antalet bilder per automatik! Men ta hellre för många än för få.
3.) Fota inte hästar i rörelse rakt framifrån. Benen tenderar att se ut som pinnar och hoppar hästen så blir det lätt att den liknar en tunna litegrann. Gå hellre en aning åt sidan, det gör massor!
Rakt framifrån i rörelsen skritt kan fungera, men det är ett undantagsfall. Viktigt är då att INTE ta med benen för mycket då det ser "pinnigt" ut.
 
4.) Ha medhjälpare med dig. Någon som kan gå in och hålla hästen, driva på den vid frihetsbilder osv är mycket värt, och någon som kan åstadkomma ljud eller hänelser som får hästen att spetsa öronen eller titta åt "rätt håll" är ännu viktigare! Plus att det brukar vara en hel del prylar som ska bäras med, åtminstone när jag fotar..
5.) Försök att tänka på att häst och människa på bild brukar bli finast om människan matchar hästens egen färg lite. Det hjälper även kameran att få en bra bild eftersom det blir ganska jämna färgtoner över hela bilden.
 
 
Porträttfoto med häst.. går det?
 
Ja så klart! Många gånger tror man att hästen måste vara ensam på bilden men jag fotar nästan mer bilder där häst och ryttare är tillsammans, även på marken. Men det finns några saker att tänka på!
 
1) Har du en häst som är busig och trippig, ta "frihetsbilderna" först. En hage som har relativt plant underlag är bäst, och så några som driver hästen mot dig som fotar. Hästen får springa ur sig lite energi och du får energiska, snygga frihetsbilder!
 
 
2.) Våga vara chef över fotosessionn! Det är OTROLIGT vanligt att man får frågan att fota mitt på dagen, då gäller det att man vågar säga ifrån och hänvisa till de timmar på dygnet som är mest fördelaktiga för att fota. Mitt på dagen kan möjligen vara positivt för frihetsbilder eftersom det ofta är stark sol som skapar snyggt blänk i pälsen på hästen men att fota ett ekipage i stark sol är inte det bästa valet eftersom de som väljer att ha hjälm då skuggas av hjälmen och ofta ser ut som spöken överallt utom i ansiktet, som i stället är snudd på svart. Välj hellre att fota på sena eftermiddagar eller tidiga morgnar/förmiddagar åtminstone under vår och sommar då ljuset är skarpt. Att våga säga nej till vissa tider och platser visar på kompetens, att du vet vad som blir bra på bild, och brukar uppskattas av den som vill ha bilderna, för de är ju faktiskt ute efter bra bilder i slutändan.
 
3) Våga ställa krav även på hästens och människans outfit och utseende. Återigen, du vill leverera så fina bilder som möjligt, och att låta kunden komma klädd i illorange och pippigult med massor av mönster osv blir helt enkelt inte bra. Jordnära färger, pasteller och vad som matchar hästens egna färg brukar bli bäst på bild.
 
Eva och Linnea har matchat sin hästs färg genom sina kläder och i valet av hästens utrustning. Jag har kompletterat deras val genom att välja vilken miljö vi fotat i. Det behöver inte vara färglöst bara för att man håller sig till mjuka och lugna färger :)
 
Val av miljö, hur ska man tänka där? Tja, jag brukar visa några exempel på "skräckbilder" jag tog i början av mitt fotande när jag inte hade koll på vare sig hur man valde ut miljön eller hur dålig koll de som fotas i regel har när det gäller att välja sin miljö.
Det är VÄLDIGT vanligt att man kallas till en plats och möter ett ekipage som förväntar sig superbilder.. men som vill fotas i en skogsdunge bakom stallet eller i en hage eller på ett gärde utan en möjlighet till skugga eller soldämpning, vilket är något som gör MYCKET för hur bilderna blir i slutänden. Så jag har faktiskt gjort så att jag brukar vara den som letar upp platser och föreslår dem när någon kontaktar mig, och många blir förvånade över att jag är så bestämd med att jag vill välja fotoplatser, men hittills har ingen blivit missnöjd heller. Faktum är att några som valt bort mig på grund av mina krav återkommit en period senare och vill boka något efter att ha hittat någon som inte brytt sig om platsvalet och då fått dåliga bilder som resultat.
 
Observera att detta gäller för porträttbilder, tävlingar får man ta som de kommer och göra det bästa man kan av vad som ges, så att säga. Men när någon aktivt söker upp mig och vill ha vackra poträtt så anser jag att det är mitt jobb att erbjuda bästa möjliga förutsättningar för att man ska bli nöjd med bilderna.
 
 
Hästar i rörelse; tävlingar och träning mm
 
Att fota hästar i rörelse är som jag redan nämnt, förenat med att ta MÅNGA bilder. Det är svårt att tajma rätt del i språnget under hoppning, och det kan vara svårt att få rätt svävmoment i en trav- eller galoppbild också.
 
HOPPNING är klurigt, men roligt att fota. Vanligen fotar man på tävling och då bestämmer man sällan över omgivningar och hur ekipagen rider, det är en intressant utmaning att hitta de bästa fotoställena och få bra bilder! Något som är vanligt är att man inte tänker på att solen flyttar sig hela tiden, och att man står kvar på ett ställe hela tiden och får hälften bra och hälften dåliga bilder pga detta.
En annan fälla är att man hittar en plats där man "når" att fota flera hinder vilket är jättebra, men i sin iver att få många hinder så kanske man väljer ett eller flera som inte är värda att fota alls egentligen. Exempelvis där bakgrunden blir alldeles galet distraherande. Som nedan.
 
Här har jag medvetet valt att ta en bild som visar flera fel samtidigt; stark sol fräter ut ekipagets ljusa delar, och den andra hälften i skugga blir nästan svart. Bakgrunden är väldigt rörig och jag borde även kunnat huka mig en aning för att förstärka känslan av hoppningen. Gör INTE så!! :)
 
 
En annan svårighet när man fotar hoppning är NÄR man ska ta sin bild. Jag brukar rekommendera att man knäpper och håller in avtryckaren när hästen gör sitt avsprång om man är osäker. Det blir några bilder att välja på och du får lättare några bra bilder. Samtidigt innebär det mer att gå igenom och radera. Men med tiden lär du dig när det "blir bra" och tar bara en eller ett par bilder per hinder och vet vad du vill ha, om du gjort så och har fått se de olika delarna i språnget några gånger.
Såna här bilder är jättevanliga i början. Att man fångar språnget för tidigt eller för sent är klassiska fel när man är ovan att fota hoppning, Visserligen är hästen högt över (minst sagt..) men det blir inte attraktivt utan här borde man ha fångat hästen lite tidigare i språnget, ser det ut så här så ser det ut som den är på en liten flygtur och det blir mest bara konstigt.
 
Här har man en viss "markkontakt" och får ett samband till vad som händer, vilket är betydligt bättre på bild. Sen att den här bilden har betydligt jobbigare bakgrund är en annan sak, man kan inte få allt :)
 
 
De här två bilderna ovan kan illustrera hur man bör försöka sträva efter att få sin bild under hoppningen. Hästen ska vara uppåtsträvande och ha nacken som högsta punkt, då brukar bilderna bli bäst. Har de hunnit "plana ut" eller bli framtunga (inför landning) så är det mindre tilltalande. I terräng kan det dock vara okej med "nedåtbilder", vissa hinder i terräng kräver ju språng i nedförsbacke men ofta blir det bäst om man försöker sträva efter att hästen precis stampar av även där, men OM man missar och det "lutar neråt" så är det mer ok då.
 
 
 
Slutligen.. hoppning är roligt att fota, och ännu roligare blir det om man vågar leka med olika vinklar!
 
 
Vad är då "rätt steg" och hur fotar man bäst en häst och ryttare under ridningen?
I korta dag handlar det om att man vill visa hästen från sin bästa sida, med så korrekt form som det går och på ett sätt som visar det bästa hos såväl ryttare som häst. Det finns alltså utrymme för en hel del "failbilder" eftersom det är många småsaker som ska kontrolleras och ämföras i urvalet sen. Hästens benställning, ryttarens sits och inverkan (jättestrama tyglar, bankande skänklar, hängig sits etc blir man inte populär om man visar upp). Men man måste även hålla koll på om hästen gapar, går för mycket bakom lod, ser ut att ha det jobbigt eller om saker i bakgrund och omgivning stör osv.
 
Bilderna nedan visar hästart i trav på ett ganska trevligt sätt. Den översta visar en ökning och då blir frambenet mer rakt och drivet bakifrån syns mer tydligt då bakbenet närmast kameran är vinklat inåt under hästen. Formen är lite högre och hästen har nacken som högsta punkt.
Bilden under den visar en lite mer låg och rund form där hästen jobbar mer i jogg, Den här typen av travbilder är nog de vanligaste skulle jag säga.
Den tredje bilden visar en ganska mer samlad rörelse och hästen är lite annorlunda byggd än de tidigare, vilket förstärks av den högre form hon går i.
Den fjärde travbilden visar en framridning med jogg i en lite högre form än tidigare, och även dessa bilder är ganska vanliga.
 
 
 
 
Galopp är nästan knepigare att "få bra" på bild än vad trav är, men om man strävar efter att hästen ska se ut som att den springer "i uppförsbacke" d v s att rumpan är lägre än fronten, så är det lättare. Bakbenet närmast kameran bör vara in under kroppen.
 
De två nedersta bilderna visar lite annorlunda galoppbilder. Galopp mellan hinder på en tävling är tillfällen då många gasar på lite mer och då får man ofta ett rejält tryck i varje språng. Den nedersta bilden visar en ökad galopp utomhus och medan jag tidigare visat bilder där man ser bakbenet när det redan är långt in under hästen så ser man här att hästen är mitt i språnget,och det närmaste bakbenet är på väg in under hästen. Även detta är en omtyckt variant av galoppbild eftersom hästen är tydligt "i uppförsbacke".
 
 
Skritt...
Jag fotar knappt några skrittbilder helt enkelt för att skritt är fasansfullt fult på bild i tre moment av fyra. Då väljer jag hellre att ekipaget står stilla helt. Ska jag ändå ta skrittbilder så blir det helst såna som nedan, där mycket annat pågår i bilden, och där gångarten inte är så relevant. Miljöbilder där hästen råkar vara en del kanske man kan kalla det.
 
 
 
Nu hoppas jag att man fått några tips i alla fall!
 

Foto-Onsdag

Eftersom jag nyligen fotat lite igen så tog jag några bilder som kan passa att visa upp här, så jag återuppväcker min återkommande "Foto-Onsdag" lite!
 
Idag ska det handla lite om komposition, konsten att "sätta ihop" bilden så den blir lite intressant. Något som väldigt många gör är ju att de mer eller mindre bara lyfter kameran och knäpper av utan att bry sig det minsta om vad eller hur de fotar. Då får man inte sällan ganska ointressanta bilder, med motiv som mest liknar en prick i mitten.
 
Jag har också en förkärlek för att centrera mina motiv lite då och då men jag har lärt mig att få det lite mer intressant på samma gång också. På bilden nedan ser man hur jag gör ganska ofta, nämligen lämnar mycket luft över motivet.På så vis hamnar de inte i den exakta mitten utan flyttas neråt i bilden och hamnar lite i nederkant av bilden i stället.
En annan sak värd att notera på bilden ovan är att jag valt att ha Emmie som "huvudmotiv" och hästen är mer lite rekvisita, och just därför har jag också valt att fota i Emmies ögonhöjd. Hade Loca varit huvudmotivet hade jag siktat mer på hennes ögonhöjd genom att ta upp hennes huvud eller lägga mig ner.
 
 
Ett annat tips för att slippa "prick i mitten"-bilder är att man försöker ha MER luft i den riktning motivet rör sig och MINDRE luft bakom dem. Med ryttare och häst är det ju ganska lätt eftersom det är detsammasom att det ska vara luft framför mulen men inte nödvändigtvis så mycket luft bakom svansen. Lite marginal runt hela ekipaget redan i sökaren är att föredra, jag brukar måtta så det är ÅTMINSTONE ett lillfinger runt om på sidorna om motivet. Då brukar det funka bra!
 
Ett annat tips som kan hjälpa kompositionen är att man försöker hålla sig långt ifrån när man har träd, buskar mm i bakgrunden. Då blir de inte lika störande eftersom det blir lite suddigt i bakgrunden då. Är man däremot väldigt nära så syns varenda gren väldigt väl och det kan störa bilden rejält!