Julen är på gång

Jag tillhör de som inte gillar att stöka med julpyssel så mycket, eftersom jag får raseriutbrott på hur jäkla stökigt det blir precis när man tar bort "åretruntprylarna" och ska ställa fram julprylarna. Men ikväll har jag faktiskt gjort årets första insatser inför jul, helt enkelt därför att det är så mycket smartare att börja i god tid än att göra allt dagen innan första advent, vilket tidigare varit min approach litegrann...
 
Jag böjade med att rota runt lite i lådorna och hittade gardiner till vardagsrummet och köket som behövde strykas bara, och så lite ljuslyktor i form av stjärnor som bara var att hänga upp på sina spikar, och så kom pläd- och kuddlådan fram också. Dessutom flyttades en lusslinga över till vårt "årstidsfönster" över soffan, och så mycket mer behövdes inte för att trigga lite julfeeling!
 
Senare på kvällen tog vi en liten sväng förbi Rusta och shoppade lite småsaker, det är nästan löjligt vilken effekt det kan få om man har lite kuddar och duk, servetter osv som går i rätt färger, det gör verkligen massor!
 
Soffan pimpades med nya kuddfodral a 40 kr/st samt ett par plädar som var neutrala..
 
Ovanför kom ljusslingan till sin rätt och bidrar till en mysigare stämning...
 
En snabb mobilbild blev det när hunden bökade ner sig i andra änden av soffan bland juliga plädar och kuddar.
 
I köket blev det lite hjärtalampor i fönstren i väntan på adventsljusstakarna (där är jag lite töntig och vägrar ta fram dem i förtid.) tillsammans med hängande stjärnor i rött glas och smide (syns inte jättebra). En liten löpare för typ en 50-lapp gjorde sitt till på bordet, tillsammans med ett litet spontant arrangemang som jag drog ihop av småsaker jag hittade när jag letade omtag i en låda.
 
 
En ljusbricka, en tomte, lite glitter med snöflingor på, en ensam ljushållare.. mer krävs inte för att dekorera hos oss. Jag tycker det blir lite mer personligt att göra så än att köpa alting matchat och klart, tack mamma för den insikten :)
 
 
Nu återstår bara att fortsätta plocka lite i taget, men det känns som att det är på rätt väg och det är ok om det inte blir så mycket mer heller, eftersom vi firar julen hemifrån ändå. Men vi får se hur det blir i slutänden!

White Trash

Hej jag heter Jessica och jag är så kallat White Trash.
Så borde jag nog presentera mig, för det är läskigt så många saker jag har för mig som klassas som WT. Och för att inte tala om hur många av mina vänner (alla?) som är WT också. Grääääsligt!
 
Men vet någon egentligen vad definitionen på White Trash är? Jag har sett ett antal listor genom åren och jag börjar asgarva på rad tre ungefär, för det är som att beskriva mig och alla jag tycker om.
Exempelvis.. Den här listan som var bland det första jag hittade när jag googlade "Vad är White Trash?"
 
-Du har färgat håret själv. (Såklart!)
-Du har en bokhylla utan böcker fylld av porslinsfigurer. (Hm, nä bara halvfull)
-Du är svensk – men talar och skriver förjävlig svenska. (Faktiskt INTE, jag är en utomordentlig språkpolis!)
-Du jobbar svart, samtidigt som du är bidragstagare. (Har väl hänt för många år sen..)
-Du har adidasbrallor med knäppning i sidorna. (Nä, inte längre..ersatta med Leggings!)
-Du är solariemissbrukare. (Nix, avskyr sol även i konstgjord form)
-Du köper cigaretter till dina tonårsbarn. (Nä de är inte så gamla än, skulle inte göra det heller..)
-Du har fördomsfulla åsikter om ett ställe du aldrig besökt eller ens läst om. (Nja.. men jag gillar inte skåne iofs)
-Du röker när du är ute med barnvagnen. (Nope, röker inte alls faktiskt..)
-Du har barn med olika pappor. (Japp. Jag gör väl inte samma misstag om och om igen?)
-Du äger indian/örn/vargtröjor inköpta på den lokala marknaden. (HAHAHA näe, över min döda kropp!)
-Du har minst en tatuering. (Jadå. Men inte flera.)
-Du är piercad. (JA, eftersom jag haft hål i öronen (igenvuxna dock) sedan trean typ.. men i övrigt nej)
-Du är överviktig (Japp. Många Japp...)
-Läsk är standard som måltidsdryck. (I perioder är det tyvärr så, men vi jobbar på det.)
-Du tar med hela familjen till gatuköket.(Om inte hela familjen utfodras samtidigt får jag laga mat så JA)
-Du struntar i om dina handlingar och yttranden påverkar andra negativt.(Struntar i nej men tycker folk kan vara en aning överkänsliga många gånger..)

 Morran & Tobias är väl White Trash? I alla fall är det väldigt nära vad jag ser framför mig..
 
 
Sen kan jag ju tillägga saker som att jag helst glider runt i Leggings och Foppatofflor med en stor knut av hår på skallen, aldrig orkar sminka mig och helst sover jag till ett, två på dagen om jag kan. Jag låter barnen glo på diverse skärmar och tvingar dem att sköta hemmet medan jag glor på Dr Phil och petar näsan. GIVETVIIIIIS.
(Läs med ett kilo salt ungefär.)
Jag är gärna "WT". Alla jag känner är ju likadana,  alla stämmer in på den väldigt vida ramen för vad som "är WT" mer eller mindre, och de allra flesta är ändå oerhört bra människor på många vis. Så jag är i gott sällskap!

Saknar, saknar inte

Nu när snön fallit känns det långt borta med såna här soliga tävlingsbilder, men jag kör stenhårt på att varje årstid har sin charm. För sett genom kameran så är det faktiskt lite så det är. Men visst sjutton kan jag erkänna att jag saknar solen och värmen när jag fotar på vintern, självklart är det mycket skönare än att gå runt och huttra med frysta fingertoppar och konstant rädsla för att halka omkull med kameran i högsta hugg.
 
 
 
Tävlingsfoto är så mycket mer än bara hoppbilder förresten. Jag tycker nästan det är roligare att försöka fånga ekipagen mellan hindren, på framhoppningsbanan eller efter sin runda. Det blir mer variation i bilderna då. Fast av de här tre så kan jag erkänna att den översta bilden är min favorit...  unghästar är nämligen lite extra roliga att fota tycker jag, de är så otroligt ambitiösa många gånger!
 
Jag har slutat fota hästtävlingar för att sälja bilder, jag fotar för att det är kul, och för att det utgör ett trevligt inspirationstillskott i bildmapparna. Självklart så visar jag om något vill köpa bilder från dagen, och säljer då som alla andra, men jag säljer betydligt färre tävlingsbilder än porträttbilder, och inte så sällan är det bilder mellan hinder och från andra ställen än tävlingsbanan som kunderna köper för där är jag annorlunda än övriga fotografer på tävlingar. Det känns nästan lite fjantigt att stå fem, tio fotografer och smattra ikapp över samma hinder, då är det bättre att fånga nya saker och vinklar och kanske i stället kunna erbjuda helt andra bilder som många inte ens tänker på att de kanske vill ha. Som de två nedre bilderna här i inlägget.
 
Så just nu är det en sån dag då jag kollar i gamla mappar (Här från Guldsporrarna 2016) och far iväg i tankarna och minns dagen, favoritekipaget, väderomslagen osv. Jag kan sakna att fota tävling på det viset, för att det blir ju minnen även för mig, även om jag inte känner ekipagen alltid. Samtidigt är det lite skönt att inte pressas att åka runt och fota för det ska göras, utan kunna välja helt själv om jag vill stanna en kvart eller hela dagen, och om jag vill eller inte vill visa bilder osv. Frihet!