Fotodag med Lena

Fotografering i regnet, ja så blev min dag idag. Men jag gnäller verkligen inte, jag älskar utmaningen som det innebär att fota under andra omständigheter än solsken, många inbillar sig ju att det inte ens GÅR att fota i regn men så är det ju alltså inte. Fördelen är ju framför allt det jämnare ljuset, inga fulskuggor är mycket värt!
 
Cyrus och hans lillmatte J i regnet..
 
Yammi älskade att det blev lera att rulla sig i, för kanske andra gången den här sommaren...:)
 
 
Jag passade på att åka och fota då min mamma ändå skulle jobba och pappa var ute på andra äventyr. Lite me-time helt enkelt. Alltid trevligt med sällskapet jag hade idag, som själv fotar helt magiska bilder med bara en mobil. Googla Lena Hansen så tror jag ni får en aning..

Latdag och nattliga resor

Min pappa är inte som alla andra, så efter att han målat om en av de ljuslyktor jag köpte, så åkte han vips iväg TILL SKÅNE för att köpa en moped som han ska fixa i ordning och sälja vidare sen.
Han gör sånt, har gjort i hela mitt liv. Jag är van. Det är liksom inget konstigt att han hittar en bra deal och drar igenom halva landet för att shoppa. Och kommer hem mitt i natten. Så även nu.
 
Så jag har suttit vaken till han kom hem för en stund sedan, och fick då se "underverket" han hämtat. Apful. Enligt mig. Men tydligen är det en raritet och han lär tjäna en del på den i slutänden, det gör han jämt. Så jag förstår att mamma låter honom hållas.
 
I övrigt har det varit en latdag. Vi har bestämt ett par dagar då vissa saker ska hända, och så har vi kollat på Absentia på Viaplay. RIktigt bra serie, kolla om ni har tråkigt!
 
På kvällskvisten pratade jag med familjen och insåg att jag saknar mina galna hundar och monsterkatten och hennes mamma. Ungarna och sambon med, kanske, men mest djuren än så länge. Det är en sån kontrast att inte ha ett par schäfrar att trängas med på nätterna, eller att inte bli jagad av Tigris när man ska från punkt A till punkt B. Här finns visserligen två katter, båda med vår gamla Zita som mamma, och den ena egentligen vår egna som "råkat stanna kvar" då hon inte ville komma in en gång när vi skulle hem... men de gör inte något väsen av sig direkt.  Nedan ser man vår tjej, Chezzie.
 
Det enda intressanta med henne är egentligen att hon blir så till sig när man gosar med henne att hon börjar dregla. Långa strängar... äckligt, haha.