Jessica Online

 

Mina barn har inga direkta begränsningar för hur länge de sitter vid sina skärmar, och då tänker jag både surplattor, dator, tv och mobil. Jag tycker inte det behövs, eftersom de faktiskt reser sig och gör saker om jag ber dem, de har förståelse för att det finns viktigare saker än att spela och hänga vid sina skärmar, och att annat måste komma före då och då. Att spel är något man ägnar sig åt när man har gort det man behöver.

 

Nu kanske någon tycker att jag är en oansvarig förälder, själv tycker jag att jag underlättar för mina barn så att de inte behöver scheman för att leva hela tiden. Scheman kan vara toppen, men jag tycker det är minst lika viktigt att kunna se vad som behöver göras utan att någon säger något också, och så länge mina barn inte drar sitt strå till stacken och hjälper till på olika vis så får de heller inte sitta vid sina skärmar. MEN när de utan vidare plockar ur och i diskmaskinen, torkar spis och bänkar, dammsuger, går ut med hundarna, hänger tvätt eller plockar iordning etc,ja då ser jag ingen anledning till att de ska hållas ifrån sina intessen. (För det är så jag ser det,att skärmarna,spelen, är en del av deras intressen.)

 

Alla tycker så klart olika, och det är helt ok. Men så funkar det här hemma hos oss. Jag drar inte ensam in skit, jag är inte den enda som använder kläder, och jag är inte den enda som blir hungrig. Så därmed är det inte självklart att det alltid behöver vara jag som dammsuger, tvättar och lagar mat osv. För mig känns det logiskt, och som en bra grund för mina barn att värdera både andras jobb och sin egen insats.