Tramsigt med självcensur
En sak som jag funderar lite på är det här med åsikter. Jag tycker en väldig massa, om det mesta-det tror jag att alla gör mer eller mindre. Och det fanns en tid när jag vräkte ur mig det jag tyckte ganska ohämmat, men jag har också fått ta konsekvenserna av det genom åren.Folk har pratat skit om mig, folk har sagt upp kontakten baserat på en åsikt jag haft och folk har vänt sig till släktingar och gnällt över vad jag skrivit. (Hur logiskt det är att tro att jag ska förändra något när det är någon ANNAN man pratar med kan man ju för övrigt diskutera...)
Jag har ägnat mig åt självcensur men nu känner jag att jag är lite för gammal för sånt trams, jag kan inte förväntas ta ansvar för andras känslor, tolkningar och reaktioner hela tiden.
Ska det behöva vara så att jag medvetet "aktar mig" för att skriva vad jag tycker bara för att andra inte ska bli stötta verkligen? Ser jag tillbaka på mitt liv så kan jag ju säga att det är hittills ingen som brytt sig om att ha den respekten för mig, såvitt jag kan minnas. Och därmed tror jag att frågan liksom "besvarade sig själv".
Så hit me, vad vill ni läsa om?